Jante och jag

Det är synd att man känner sig så smutsig när man skryter, för jag skulle verkligen behöva förhäva mig lite just nu, sådär bara för min egen del. Jag har vågat, orkat, presterat och levererat. Och det arbetet jag precis slutförde blev så bra och så fint, precis så som jag önskade att det skulle landa. Jag har varit och firat mig med kär vän, veganmiddag (…fnaslasagne…), och nu ska jag se “Norwegian wood” och ta ett glas rödvin och skåla för alla som försöker och övervinner rädslan att misslyckas.

I fredags var jag förresten och dansade modernt till balkanmusik på DC, det var ljuvligt! Jag trippade endorfinhög därifrån och kan inte vänta tills nästa gång.

Må väl och sträck på er! De svaga dipparna, stunderna kommer ändå så småningom, lika bra att passa på att dunka sig i ryggen medan man förtjänar och orkar det.