Don´t Stop ´Til You Get Enough!

Jag tänker på personer jag beundrar. Tänk att vara en representant för modernism. Att driva sin egen idékampanj och kamp som till exempel Siri Derkert gjorde, som tillhörde tiotalets Parisiska avantgarde.

Mamma, Alva Myrdal, Louise Bryant,  Karen Blixen, Patti Smith, Ana Laguna, Jacqueline du Pre listan kan göras lång…

“Livet kastar oss” sa Siri. Precis så är det!  Jag kastas omkring och försöker få fotfäste, och att skapa är ett sätt att orka, att samla sig kring det faktum att man är utlämnad till detaljer som avgör oavsett vad dina avsikter och ambitioner är eller var.

Jag överger mig och tar mig ständigt tillbaka igen. Jag har upptäckt att jag ofta har ett och samma lite skärrade uttryck på fotografier, en blick som gör sitt bästa för att passera som oberörd men jag avslöjas alltid i ögonblicket. Omkullkastad. Ett sätt att hantera det är att fotografera andra, då är jag lugn, närvarande. Jag har insett att alla har en alldeles unik och vacker vinkel, man måste bara hitta den. Så jag brukar söka efter det hos folk, snarare än det som kanske är stramt.

Man bör inte sluta förrän man fått nog.

Kamp.